Några dagar före jul kunde vi berätta för K och T att de till sommaren skulle få ett litet syskon. Reaktionen var bättre än väntat då båda blev rörda till tårar.

Våren blev dock inte riktigt som vi förväntat oss. Graviditeten i sig var inte särskilt jobbig, inget illamående, ingen foglossning. Lite låg energi i perioder, men det hör ju till när man delar kropp med en annan person. Däremot blödde jag vid tre tillfällen. Första gången när jag var i graviditetsvecka 26. Det startade när jag reste mig ur sängen på morgonen och i samtal med förlossningen så bestämdes det att vi skulle komma in akut.

Efter ett dygn i Falun fick jag åka ambulanstransport till akademiska i Uppsala för att de på neo i Falun inte hade kapacitet för bebisar födda före v.28. I Uppsala avtog blödningen och efter fem dygn fick jag åka hem.

Blödning nummer 2 kom i vecka 31 och då fick vi stanna tre dygn innan vi fick åka hem.

Den sista blödningen kom 1 maj och då var vi i vecka 34 och jag hade vågat mig ner till mamma i Stockholm för Valborgsfirande samt en överraskningsmiddag för lillasyster som skulle fylla 30. Så då blev det Uppsala igen. Den gången blev det bara ett dygn.

Vad blödningarna berodde på vet vi inte, men gissningsvis var det moderkakan som lossnade lite i kanterna.

Själva förlossningen drog igång 22 maj med vattenavgång 04.00. Jag vaknade sekunden innan vattnet kom och känslan var den samma som vid blödningarna så jag trodde att det var en ny blödning. När jag insåg att det var vatten blev jag väldigt glad och lättad. Men värkarna dröjde. Vi hade en tid för ultraljud kl 10 så vi fick besked att om värkarna inte kommit igång innan så skulle vi åka in på den. Inga värkar kom så jag tog en dusch och åkte till jobbet en vända innan vi åkte upp till Falun för ultraljudet. Allt såg bra ut och vi fick en ny tid för koll kl 14.

Jag och A tänkte att vi skulle göra en favorit i repris och gå ner på stan och käka (som vi gjorde när vi väntade på att Theos förlossning skulle starta). 

När vi kom tillbaka kl 14 såg allt fortfarande bra ut men fortfarande inga riktiga värkar. Så vi åkte hem till familjen Törnqvist och umgicks med dem och blev bortskämda med grillat till middag.

Till kvällen kom värkarna igång och vid 22 åkte vi in till förlossningen. Där blev vi inskrivna och jag fick sätta mig i ett bad. Efter en timme i badet gick vi tillbaka till förlossningsrummet. Där andades jag igenom värkarna ett tag medan jag satt på en pilatesboll. När de började öka i styrka fick jag TNS, vilket var skönt. När Bm märkte att jag fick mer ont erbjöd hon mig lustgas vilket jag tog emot. Värkarna mellan 5cm och 9cm var inte så roliga, men den sträckan tog bara en timme så såhär i efterhand är det inte så konstigt att det var en tuff period.

Själva krystningsarbetet kunde jag göra i knästående hängandes över sängkanten. Det var en sådan häftig känsla att kunna använda hela kroppen i utdrivningsfasen.

En helt perfekt förlossning så långt.

Sedan ville inte moderkakan följa efter. Vi försökte med att trycka och rycka. Amma och Bm som tog i. Men inget lyckades. Så kakan som varit på g ut 3 gånger under graviditeten ville inte komma ut när den väl skulle. Så en halvtimme efter att Minnea var ute blev jag iväg rullad till operation där de fick söva mig och plocka ut kakan i bitar. Efter några timmar fick jag komma tillbaka till A och Minnea på förlossningen där vi fick den traditionsenliga brickan med bubbel och smörgås.