Det känns lite konstigt, eller lite är faktiskt en underdrift... det är tyst ikring mig! det är ingen som busar, ingen som skriker, ingen som gråter och ingen som kallar på min uppmärksamhet. Det är bara tyst.

 

Framförallt är det ingen som tycker attt jag borde gå upp på morgonen, det skulle vara chefen då men Hon betalar ju rätt bra för att jag inte ska ligga och sova så då är motivationen ändå liiite högre än när man blir väckt av en arg å trotsig treåring. Men det känns konstigt.

 

Idag tillexempel sov jag tills kroppen sovit klart, tog en dusch och bakade frallor till frukost, det händer väldigt sällan när man blir väckt kvart i 6 av någon som vill se på tv. Konstigt är det.

 

Idag jobbar jag till 18, sen ska jag hem till en kompis å umgås :D imorn är det onsdag och då vänder veckan så snart är jag hemma hos mina monster som gör livet värt att leva igen <3

Det märks ganska tydligt hemma att lill fisen börjar närma sig ett. Här får ni lite bildbevis ;)

 

Köra runt med allt som har hjul är favoritleksakerna...

 

Ja, förutom när jag vill leka med det som syster har. Och när jag inte får vara med och leka (förstöra) då slänger jag mig ner och skriker och ser ut såhär:

 

Och när ingen passar mig dågör jag gärna något sådant här:

Och när jag nått toppen då kommer jag på att det är högt och skriker efter hjälp i högansky!

 

Snart kommer första steget, säkert den här veckan när jag är 25 mil bort :(

Så var första arbetsveckan avklarad, vissa saker har varit svåra andra lika lätta som för två år sedan :)

Barnen har haft det fantastiskt med Momma och farmor Pella medan mamma jobbat.

 

K fick bada hos mormors granne :D

 

Hon har hoppat med Mormor <3

 

Dem har ätit pizza...

 

Sovit gott <3

 och haft morgonmys <3 <3 <3

 

Nu väntar en helg hemma i dalaland innan nästa jobbpass drar igång :)